Han är här!

Nu har han äntligen kommit. Vi har fortfarande inte bestämt oss vad han ska heta, men han går under kodord "lillebror".

Det sägs att nyfödda bäbisar är skrynkliga och svullna i ansiktet. Jag har sett sånna bäbisar i mitt liv, men konstigt nog så fick jag ingen sådan själv...så om någon säger att mina ungar var skrynkliga eller svullna i ansiktet så gamblar dom med sitt eget liv.
Som ni ser på bilderna så är ju våran bäbis helt slät och fin, inga rynker i pannan inga svullna ögon..bara perfekt!

Alltså....

... i flera dagar har jag sagt till Christer " Idag kommer han, jag känner det på mig..idag har jag så ont" så jag tror att om jag skulle råka komma igång innan min planerade kejsarsnitt så kommer Christer bara tro att jag ljuger.

Igår var jag på ett informationsmöte om kejsarsnitt och nu är jag faktiskt lite nervös. Jag har ju gått och varit cool-lugn och tänkt att det här är ingenting, men nu vet jag ju vad som ska göra med mig. Då kanske det är bättre att trycka ut ungen genom underlivet och om han fastnar så får han bara skylla sig själv..eller?

Min fråga är var städerskan är...våran lägenhet är ju kaos och den fina bäbissängen som var så fint bäddad är överfyllt med kläder. Om städerskan ska hålla på och slarva såhär så måste hon få sparken!
OJ nu kom jag plötsligt på att vi inte har någon städerska..ja jag får väl gå och städa lite då...eller är det inte mjukare för bäbisen att ligga på alla dom där kläderna?

Vänner?

Nu är det inte många dagar kvar till beräknad dag..bara en vecka och 2dagar faktist..nedräkningen har börjat och vi har gjort i ordning allt, men vem har gömt bäbisens kudde på vinden..vi kan inte hitta den.

Marius verkar fatta att det inte är många dagar kvar, senaste veckorna har han kommit in till oss varje natt vilket aldrig hänt förr. Det är ju helt ok så länge han lägger sig i mitten och sover, men mindre ok dom nätter när han skriker och sparkar oss.
Jag som är lite hetsig brukar hota med att han får gå och lägga sig i sin egen säng om han inte slutar och då brukar han sluta, men härom natten var han helt galen. Han ville inte att jag skulle gå på toaletten (försök att förklara för en snart 3 åring att du är höggravid och måste kissa 1000 ggr/dag) så han sprang efter mig, och sen la ju Christer upp fel kudde åt honom i sängen så då började han sparka loss...Marius alltså inte Christer. Efter 2 st "Om du sparkar en gång till så måste du ut!" så slutade han att sparka och efter en stund kände jag en liten hand som klappade mig i håret:
"Mamma?"
"Ja?"
"Vi er venner?"
"Ja gubben vi är vänner"
"Ok"
Och så somnade han!

Om ni tycker att sjukgymnast inlägget är svår att läsa pga att det inte kom i punktform så måste jag försvara mig med att jag försökte fixa den i 1 timme sen gav jag upp! Trevlig helg!

Sjukgymnastik!

En gång i veckan! När foglossningen var som värst så kunde jag inte gå så jag fick börja på sjukgymnastik i grupp. Vi var ca 5-7 gravida damer som hade vattengymnastik. Mycket bra faktiskt och jag kan gå igen, men det har inte varit enkelt att få ihop det hela och damen som hade det var en underbar dam i 50 årsåldern och hon var mycket speciell. Jag hann bara gå 4 gånger, en förklarning på olika händelser under dom dagarna följer nedan..dom andra tjejerna måste tro jag är heeeeelt galen. Dag1. Allt gick bra med själva gymnastiken, men när jag skulle byta om och gå hem upptäckte jag att nyckeln till skåpet var borta. Jag letade och letade , men hittade inte den så till slut tog jag en skohorn och slog upp dörren för att komma åt grejerna. Sjukgymnastens förslag var den dagen att jag bara skulle gå hem så skulle hon be vaktmästaren behålla mina saker för mig..det hade säkert gått om det inte var -7 grader ute.. Gången efter fick jag veta att det var en i gamladam gruppen som kommer efter som hade råkat ta med sig min nyckel och trott det var hennes. Dag2. Allt gick bra, men jag fick hoppa över avslappningen för att Marius skulle hämtas på dagis och det resulterade i att jag nästan inte kunde gå dagen efter. Dag3. Precis när jag hade fått på mig mina badkläder så ringde dom från dagis: "Hej Marius har diarré, vi får inte tag på Christer". Det slutade med att jag hann doppa mig och sen var jag tvungen att dra hem. Dag4. GICK BRA!!! Sjukgymnasten hade ny musik och hon var så glad..det började med Winervals, sen sa hon "NUUUUU TJEJER..nu ska vi sätta FAAAART!" och satte på Tango! Dagen efter fick jag kraftiga förvärk och trodde att jag skulle föda . Dag5. Jag skickade sms till sjukgymnasten och förklarade att jag hade förvärk och vågade helt enkelt inte att komma. Sjukgymnasten ringde tillbaka: "Om du vill veta ifall det är dax så kan du stoppa in två fingrar och känna efter om livmoderhalsen är kortare än vanligt och om du har någon öppning. Så kan du se om det är dax eller bara förvärk...om inte du kommer åt så kan din man göra det för dig" Det enda jag klarade av att säga var "Nej tack".